Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn

Bensinen började sin karriär på apoteket

Det var apoteket eller färghandeln som gällde som tankställen när bilen gjorde entré för hundra år sedan.

Petroleum är ett latinskt ord som betyder bergolja, men namnet är en smula missvisande eftersom bergolja består av fossila djur och växter. Olja är lagrad solenergi, på samma sätt som ved – fast förloppet tar betydligt längre tid. I förhistoriska hav bildades avlagringar av död fisk, skaldjur och växter som med tiden täcktes av sand och slam. Avlagringarna ovandlades till sten och när jordskorpan rörde sig utsattes de fossila lagren för ett enormt tryck så att oljan bildades.

Det dröjde några miljoner år tills människor började krafsa i marken och ta reda på oljan, Den användes som bränsle och medicin men också i krig. Egyptierna balsamerade sina mumier med olja då den ansågs vara bra för huden.

Industrialismen skapade andra användningssätt för olja. Maskiner blev effektivare och fungerade längre om friktionen kunde minskas, men det viktigaste användningsområdet blev fotogenbelysningen. I Sverige upptogs handel med lysoljor vid slutet av 1860-talet. Oljan kom från Ryssland och Amerika. Oljeprodukter som bränsle för maskiner och fordon var fortfarande en outnyttjad resurs då järnvägen och industrin drevs med ångmaskiner som eldades med kol. Först vid början av 1900-talet blev restprodukten intressant. Det var den nyss uppfunna automobilen med sin explosionsmotor som kunde få nytta av den eldfängda bensinen.
 

Oljehandel

I slutet av 1860-talet började det handlas med olja i Sverige. Oljan kom då från Ryssland, Amerika eller Azerbaijan, som bilden föreställer.

 

Bilen – exklusiv men opraktisk

I Sverige fanns 662 bilar registrerade 1907. Den lilla kundkretsen fick vända sig till inrättningar som vi idag knappast anlitar för bensinpåfyllning, då "Benzin" såldes på apotek och kemikalieaffärer. Ingen skaffade sig bil av några praktiska skäl. Än så länge var bilen en exklusiv sportartikel som sällan användes utanför stadstullarna. Den som reste längre bort åkte tåg som var det snabbaste och säkraste sättet att förflytta sig.

Det var en rad funktioner som måste samverka för att bilen skulle bli ett meningsfullt kommunikationsmedel. Bilen krävde bra vägar, tillgång till bensin och något sånär driftsäkra motorer, förutsättningar som blev möjliga först på 1920-talet. En viktig återförsäljare av bensin blev affären. Förutsättningarna var ovanligt bra då affärerna låg tätt, ofta intill vägarna och var naturliga samlingspunkter. Utanför lanthandeln stod därför alltid en bensinpump och väntade på bilburna kunder.

Bilen beroende av landsbygden

En befolkad landsbygd var på så vis avgörande för att det skulle vara möjligt att ta sig fram med automobil. Det var en ömtålig maskin som ofta behövde mänskliga hjälpinsatser, och det var inte ovanligt att man måste dra bilarna med häst uppför branta backar. Motorerna överhettades och kylvätskan kokade nästan konstant, vilket orsakade täta stopp för vattenpåfyllning. Hästskosöm i hjulspåren var ett annat problem och det hände ofta att fjädrarna brast på de gropiga vägarna. Vintertid kunde resorna bli dramatiska om bilen gick sönder i ensliga trakter och en tjock päls var självklar utrustning för bilisten.

Till skillnad mot idag var bilen helt beroende av landsbygden och människorna där. Nu har förhållandet blivit omvänt då människor i glesbygden knappast klarar sig utan bilen. Och man handlar på macken i stället för att tanka på affären.