Den här webbplatsen använder cookies. Genom att du fortsätter att använda webbplatsen godkänner du att vi använder cookies. Godkänn
Förnyelsebara drivmedel

Förnybara drivmedel

När metanol och etanol provades som bränsle i början av 1980-talet var inte miljön huvudargumentet. Med oljekrisen 1973 i färskt minne ville man säkra det inhemska behovet av drivmedel, men också OK:s egen framtid.

Den första svenska etanolstationen öppnades av OK 1994, men etanol som drivmedel var ingen nyhet utan hade diskuterats och provats i flera omgångar. Försäljningen av E85 och andra förnybara drivmedel har ökat genom åren, mycket tack vare ett ökat miljömedvetande. När metanol och etanol diskuterades och provades som bränsle i början av 1980-talet var dock inte miljön huvudargumentet. Med oljekrisen 1973 i färskt minne var drivkraften att säkra det inhemska behovet av drivmedel, men också OKs egen framtid eftersom bensinen var huvudnäringen. Risken för störningar i oljeleveranserna ansågs stor och marginalen mellan råoljeproduktionen och behovet var knapp. Kraven på ett nytt drivmedel var att det skulle vara lätthanterligt, kunna distribueras i befintliga system, användas av de motorer som fanns och parallellt med bensin och diesel. OK ansåg att etanol/metanol var det som närmast fyllde kraven och man engagerade sig därför i projekt M 15.

M 15-projektet startade 1980 då flera bilar provkördes på en bensin med 15 procents metanolinblandning. OK deltog i projektet tillsammans med Svensk Metanolutveckling AB och Nynäs och avsikten var att långsiktigt minska oljebehovet, med siktet att slutligen använda motorer som går att köra på ren metanol eller etanol. Ett par år senare avslutades projektet; tillgången på bensin var då god och det fanns inte längre några samhällsekonomiska motiv att introducera metanol som drivmedel.

Redan under 1920-talet och framåt såldes i Sverige en blandning av bensin och etanol: bentyl (75 procent etanol och 25 procent bensin) och lättbentyl (25 procent etanol och 75 procent bensin), men etanolinblandningen upphörde i mitten av 1950-talet.

Fokus på miljön

OK ville bygga vidare på erfarenheterna från M 15-projektet och i mars 1984 var det premiär för ett nytt drivmedel med fyra procents etanolinbladning: E-4. Etanolen höjde oktantalet ett steg och man började nu fokusera mer på miljövinsterna när man marknadsförde den nya bensinen. Etanolen köptes in från en fabrik i Lidköping, den första i världen som baserade produktionen på spannmål. Sverige hade vid den tiden ett överskott av spannmål som nu kunde omvandlas till etanol.

Tio år senare öppnades den första etanolstationen med 85 procentig etanolinbladning. E85 består av 85 procent etanol och för att bilen ska starta lätt även när det är kallt ute blandar man i 15 procent bensin. Oktantalet ligger på 101.

År 1996 började OK även sälja rapsdiesel (RME), där 5 procent rapsmetylester är tillsatt i dieseln för att minska koldioxidutsläppen från dieseldrivna bilar. RME tillverkas av raps och rybs och är därför ett förnybart drivmedel. Växthuseffekten minskas genom att koldioxid tas upp vid plantornas tillväxt. Många dieselfordon går att köra på ren (100 procent) RME.

Sedan 1997 erbjuder OK bensin med etanolinblandning. Till en början var etanolinblandningen 10 procent, men EU-regler gjorde att man år 2000 fick sänka etanolnivån till 5 procent. År 1998 blev OK i Årsta den första energiservicestation som erbjuder E85, RME och biogas som drivmedel till bilar.

Lättbentyl

Lättbentyl

Från 1920-talet och framåt såldes en blandning av etanol och bensin, lättbentyl. Här en reklam för lättbentyl från 1933.

Lättbentyl

Reklam för lättbentyl

En annan reklam för lättbentyl, från 1931.

M-15 mack

M15 projektet

1980 startade projekt M 15, där ett flertal bilar provkördes på en bensin med 15 procent metanolinblandning.

 

Om artikelförfattaren

Artikel är skriven av Maria Thörn som är frilansskribent och arkivarie med en fil.mag. i etnologi.